så här kommer de första orden i min blogg.. Jag vet att jag möjligtvis är några år sen, men man kan inte vara först med allt eller hur? Oavsett så är det kul!
Jag sitter just nu på kontoret och borde egentligen jobba men så kom jag på att Emma behöver en blogg och eftersom det här var mycket roligare än att skicka bokningar till hotell så fastnade jag här!
Men jag klagar inte.. arbetsbelastningen iår är inget jämfört med förra året! Jag njuter av min sommar..
Men det är en märklig säsong och jag mår illa varje gång jag hör
"ekonomisk kris" översatt på turkiska betyder det: "where are the turists?" Även fast det är vansinnigt irriterande att lyssna på så stämmer det när man tänker efter. Planen är fulla men var är turisterna?
Det är slutet av juni och gatorna i Alanya känns nästan tomma..
Men som jag sa.. jag njuter! Någon frågade mig häromdagen; vad är det bästa med att arbeta i Turkiet? Svaret är enkelt! Man får aldrig tråkigt! För med turkar vet man aldrig vad som ska hända.
Häromdagen ringde Toastmannen på ytterdörren till kontoret (i varje liten gränd finner man små kök som leverar toast, te och kaffe. Vår toastman ser ut som en äkta turk: grått hår, stor mustash och bruna snälla ögon) jag släppte in honom. Han pekade mot toaletten och på grund av stora kommunikations svårigheter, tänkte jag att han förmodligen har druckit lite för mkt te och blivit akut kissignödig. Men när han förstod det var toan backade han ut igen och fann sedan på egen hand sig ut på balkongen. Samtidigt ringde min telefon, när kommer tillbaka 5 min senare står han forfarande ute på balkongen.
Jag meddelade förbryllat min kollega Alex att toastmannen står ute på vår balkong. Vi gick båda dit för att öva på våra fantastiska turiska kunskaper.
Toastmannen svarade: Toast-telefon!
Mannen höll alltså på att koppla en direkt linje från sitt yalla kök in till vårt kontor så att vi genom en walkie talkie kunde kommunicera med honom. Det mest komiska var att vi inte ens hade bett om det och att han överhuvudtagit inte frågade om det var ok! =) Men det var det ju! Mer toast till folket! Eller mer toast till reseledarna!
Nu är tiden inne.. att återgå till arbetet..
Men jag lovar att ni snart ska få hör mer från the turkeylover!
öptum